► Så sent som i höstas var Adam Pardy bestämd:
► ”Europa? Äh, bara som turist.”
► I dag bubblar han av glädje, njuter av att vara i Göteborg och Frölunda, ser fram emot en ny utmaning i hockeylivet, är här för att vinna.
► Här träffar ni killen som tänkte om, killen som inte kan sluta le.
DET ÄR DET intrycket han ger, Adam Pardy – uppspelt, glad, förväntansfull – när han kommer en smula försenad till intervjun och artigt ber om ursäkt för missuppfattningen.
Pardy trodde han redan träffat mig.
Det hade han inte.
”Jag” var någon annan.
Men med presschefs-Peters hjälp löser sig allt till det bästa och en 193 centimeter lång och 103 kilo tung kanadensare ler och skrattar sig igenom en kvarts hockeysnack:
– Jag är jätteexalterad, har hört bra saker från folk som spelat här, från de som talat med folk som spelat här. Hela upplevelsen, det ska verkligen bli en utmaning för mig att visa att jag fortfarande kan spela på en hög nivå.
Pardys glädje lyser igenom. Med all tydlighet. ”Lycklig, lycklig” för att snacka Ulf Lundell-språk.
33-åringen var rädd att karriären var över.
Istället ska den nu ta fart i ny, ovan men spännande miljö.
Det roliga är att så sent som i somras, i en intervju med lokaltidningen The Telegram hemma i Newfoundland, sa Pardy att spel i Europa inte fanns på kartan. Kolla det här citatet:
”Det är inte riktigt för mig. En gång sa jag till min agent att det enda sättet jag skulle resa till Europa på var som turist.”
Fascinerande, hur snabbt det kan gå i hockeyvärlden …
Adam Pardys reaktion när jag visar honom texten?
Förvåning följt av ett stort skratt.
** Du är inte felciterad, va?
– Hahaha … att du hittade det där, i en tidning från Newfoundland! Nej, jag sa det där, och just då kände jag så, även om den där intervjun nog var gjord på ett lite nonchalant och avspänt sätt. Men då var jag inställd på att fortsätta karriären i Nordamerika och Europa var bara ett turistmål för mig.
Men när Pardy inte fick något NHL-kontrakt, när det inte heller blev en fortsättning i AHL-laget Milwaukee, då förändrades hans inställning.
Han ville fortsätta spela hockey.
Han var öppen för nya äventyr, nya utmaningar.
När Frölundas sportchef Fredrik Sjöström hörde av sig hände något.
– Jag hade ett leende härifrån till hit, säger Pardy och visar med väldigt breda mungipor.
Han fortsätter med samma goda humör:
– Ända sedan dess har jag har liksom skuttat fram av glädje (jag översätter ”had a hop in my step” så). Jag var så besviken när vi (Milwaukee) förlorade i tre raka mot Grand Rapids som sedan vann AHL-slutspelet, jag ville inte sluta min karriär så, jag ville fortsätta och vinna, så jag kände direkt att jag vill nappa på detta med Frölunda och Sverige.
– När vi vunnit här, då kan jag vara turist …
Låter som en deal gamle lagkompisen Fredrik Sjöström kan tänka sig att acceptera, eller hur?
Pardys och Sjöströms vägar korsades under en kort tid (09/10) i Calgary Flames, den kontakten spelade roll för Sjöström, men även för Pardy:
– Det var liksom så det började, och det gjorde det lättare för mig att fatta mitt beslut, säger han.
Sjöström förklarade precis vad Frölunda behövde: en Mike Weber-kopia. Pardy kände sig träffad och högg direkt.
– Jag har spelat med Mike i Buffalo, vi är samma typ av spelare, och jag kände: Jag kan verkligen göra detta. Här får jag en utmaning vid en tidpunkt då min karriär gått i stå, det är verkligen exalterande.
För en stor, tuff, defensiv back på ålderns höst är NHL en svår liga att lyckas i nu för tiden.
Många unga står i kö.
Som Frölundas John Nyberg (Dallas Stars), till exempel.
För många av de nordamerikanska 30-plussarna, de med renodlad defensiv profil, handlar det om att hitta nya jaktmarker, det kan vara i Sverige, det kan vara i lag som saknar just muskler, storlek, en defensiv pjäs som kan göra viktiga insatser inte minst i täta slutspelsmatcher.
– Möter vi till exempel Skellefteå i slutspelet och Jocke Lindström får möta Pardy i varje byte, då tror jag det är bra för oss, sa Frölundatränaren Roger Rönnberg nyligen.
Han hoppas att Pardy, med nummer 25 på tröjan, ska göra vad en annan 25:a, Oliver Lauridsen, gjorde guldsäsongen 2015/2016.
Ha viss polisiär inverkan på motståndarna.
Men först ska Adam Pardy komma i form, och räkna med att det tar sin lilla tid.
***
Snabb påminnelse eller information för nya läsare:
rakapuckar.com tackar sina partners men kommer aldrig att kunna gå runt på annonspengar.
Det krävs läsare som betalar för sig för att sajten ska leva.
1 kr/dag är slogan, alltså 30 kr/månad, en rimlig ”prenumerationsavgift, känner jag.
Så här betalar ni:
Swish: 0736–854501
Bank: SEB 5001 00 769-13
Tack för att ni inte tjuvläser, tack för att ni är med och snackar hockey.
Nu fortsätter vi med Frölundas senaste nyförvärv.
***
Senast Adam Pardy spelade match var i april. Det är därför Frölunda varit tydligt med att inte stressa fram något; kanadensaren går nog i full träning från och med måndag, men det kan ta en vecka eller två (snarare det sistnämnda) innan han är matchredo.
– Det är visumfrågan också, den köper mig nog lite tid, ler Pardy och berättar att han förstås åkt en del skridskor, men det är ju inte alls samma sak:
– Du kan inte efterlikna matchtempot, pressen det innebär att spela match, det där suget efter nästa match. Intensiteten som matcherna för med sig, att vilja vinna till varje pris, det är av sakerna som fick mig att komma hit. Att vinna matcher, att vinna en titel. Jag är inte här för att tjäna pengar och turista, jag är här för att vinna.
Just detta har Roger Rönnberg poängterat vid ett antal tillfällen, att klubben får in en spelare med driv, med sug, med hunger.
Ett samtal med Adam Pardy vidimerar den uppfattningen. Han som har ”a hop in his step” bubblar av positivitet när vi ses i Frölundaborg.
– Jag vill verkligen vara här, gå vidare i min karriär. Jag kommer in sent på säsongen, det blir som en kort sprint för mig, jag kommer behöva hjälp av laget, men jag ska göra allt jag kan för att även hjälpa laget. Det här är en chans för mig att vara med och vinna; Frölunda är ett lag som alltid är med i toppen, ligan verkar tajt, och det är det jag gillar. Jag är förhoppningsfull.
** Om det går bra här kan du till och med se dig fortsätta?
– Absolut.
Nu, när Frölunda varit i Jönköping och är på väg mot Gävle, kommer Adam Pardy köra tuff fys och egen is.
På måndag börjar allvaret med laget.
** Hitta matchvanan, dessutom göra det på stor is, inte helt lätt?
– Två utmaningar. Jag har aldrig spelat på stor is förut, vinklarna är annorlunda, avståndsbedömningen, men allt handlar om tajming. Jag ser det inte som något negativt, jag behåller mitt självförtroende, jag är en defensiv back men kan fortfarande åka skridskor. Jag ska använda mig av det, lita på mina fötter och ta ett byte i taget.
Mina tankar? Dessa:
a) Det finns inget som är givet här, ingen garanti att 33-årige Pardy fixar spel i SHL lika bra som Mike Weber, som Oliver Lauridsen med tiden lärde sig att göra.
b) Frölundas nya, lite rakare och enklare sätt att spela hockey i egen zon, det bör dock gynna Pardy som i princip är här för att göra vad Weber gjorde: spela hårt och rejält, slå ett bra förstapass, lämna över pucken till de som är mer lämpade att ha den.
c) Pardys attityd och inställning imponerar.
